Vad är en författningsdomstol?

En författningsdomstol eller konstitutionsdomstol är en statlig institution för så kallad normkontroll, det vill säga att den har till funktion att kontrollera om lagar strider emot grundlagen och därmed förklara dem ogiltiga. En författningsdomstols främsta syfte är att kontrollera den lagstiftande och exekutiva makten utifrån grundlagen.

För att lära mig mer om författningsdomstol letade jag upp ett bra, aktuellt och informativt klipp på youtube. Det här var det bästa jag kunde hitta och berättar kanske inte allt man behöver veta om författningsdomstol men är en bra start och belyser frågan om maktdelning på ett bra och aktuellt sätt. Här nedan kan ni lyssna på en person som kan mer om författningsdomstol än mig Mvh Johan

Transkribering av youtubeklippet:

Hej Madeleine Jönsson heter jag

De senaste åren har lagrådet sagt ifrån gång på gång på gång.
mot införandet av gränskontroller
mot för kort beredning av skärpt vapenlagstiftning
mot den s k gymnasielagen riktad mot ensamkommande utan asylskäl
och nu senast mot förslaget om särskilt straffansvar för deltagande i terroristorganisationer.
Det sistnämda lagsförslaget drogs tillbaka av regeringen medan övriga pangades igenom av riksdagen trots uttalanden som att:

Lagrådet 2018-03-28: “… gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning
kan utformas”

Översatt från juridiska till svenska betyder det ungefär:
“*** your are out of your fucking mind ***”
Den nämda förslagen är exempel på när de opinionskänsliga politiska spelet
krockar med det mer eftertänksamt uppsatta juridiska spelreglerna
. Idag reder vi ut begrepp varje svensk bör känna till.

Vilka är lagrådet? Vad innebär normprövning? och vad menar egentligen de borgerliga partierna tillsammans med representanter från Sverigedemokraterna och Miljöpartiet när de pratar om att vi borde införa eller åtminstonde utreda behovet av en författningsdomstol?

Maktdelning

En snabb recap från högstadiet bara:

“Det är riksdagen som bestämmer vilka lagar som skall gälla i vårt land.”

Sveriges statskick bygger på folksuveränitetsprincipen och negativ parlamentarism. Folksuveränitetsprincipen inleder vår grundlag i regeringsformen och lyder:
“All offentlig makt i Sverige utgår från folket”
I praktiken innebär detta att du och jag, efter tycke och smak, röstar in representanter från politiska partier som får företräda oss i riksdagen, regionerna och kommunerna. Vi litar på att våra förtroendevalda sköter sig under mandatperioden och gör ungefär vad de sagt att de skall göra. Och är vi missnöjda får vi rösta bort dem i nästa val.

Inom statsvetenskapen talar man om begreppet maktdelningsprincipen som innebär att den offentliga makten konstitutionellt fördelas mellan olika maktpoler. Maktpolerna skall uppväga och utöva kontroll över varandra i syfta att förhindra maktmissbruk.

USA är ett exempel på ett land med tydlig maktdelning. Vilket känns bra ändå. Sverige har inte tillämpat maktdelningsprincipen då vi istället lagt stor tyngd på folksuveränitetsprincipen. Så här förklarar tidigare ordförande för högsta domstolen
folksuveränitetsprincipen.

Stefan Lindskog, justitieråd: “Om man drar det längst ut i sina konsekvenser så kan man ju ställa sig frågan: Får folksuveräniteten användas att genomföra vad som helst i ett samhälle? Och svaret är självklart nej! Folkmord är inte acceptabelt i någon rättstat
oavsett vilken folkmajoritet som står bakom. Och har man tagit ställning till ett så enkelt exempel så inser man att det finns en balans. Det måste finnas check and balances som det heter”

Idag finns en viss kontroll funktion i vårt svenska system genom lagrådet, domstolarna och myndigheternas, sedan 2011, utökade skyldighet till normprövning. Jag skall förklara. Vi kan börja med

Lagrådet

Lagrådet finns till för att granska viktiga lagförslag innan de behandlas av riksdagen. Ledamöterna i lagrådet utgörs av högst kvalificerade domare och före detta domare. Lagrådet skall höras i viktigare lagstiftningsärenden men lagrådets existens i sig innebär inte något avsteg från folksuveränitetsprincipen eftersom att det är upp till riksdagen att avgöra om de vill ta hänsyn till lagrådet synpunkter eller inte. På förekommen anledning tänkte jag även påpeka att lagrådet sannolikt är den myndighet i Sverige som lider minst av s k aktivism. Ett problem som uppdagat sig bland vissa tjänstemän i riket.
Ledamöterna som sitter i lagrådet är några av våra mest skickliga och erfarna jurister som ägnat de senaste decennierna av våra liv att undvika att blanda in känslor och löst tyckande i det dagliga arbetet.
Den granskning som lagrådet skall göra av regeringens förslag är dessutom tydligt uppstolpad i vår grundlag och skall primärt avse en juridisk teknisk bedömning kring hur lagförslaget förhåller sig till övrig lagstiftning samt ett krav på rättssäkerhet.
Låt säga att lagrådet kritiserar regeringens lagförslag men riksdagen trots allt röstar igenom förslaget. Det finns då ytterligare en kontrollfunktion efter att lagen trätt i kraft. Domstolarnas skyldighet till s k lagprövning, även benämt normprövning.

Normprövning

Normprövning innebär att domstolar och myndigheter har en skyldighet i ett enskilt fall låta bli att tillämpa en lag om den här lagen anses vara tillkommen i grundlagstridig ordning.
Eller strida mot högre rätt. Exempelvis grundlagen som är vår mest fundamentala lagstiftning. Fram till 2011 fanns det även ett krav på uppenbarhet inbyggt i domstolarnas normprövning. Som innebar att en lag skulle stå i uppenbar strid med exempelvis en grundlag så att en domstol inte skulle tillämpa lagen. Inom juridiken är det i princip aldrig något uppenbart. Vilket innebar att domstolarnas normprövningsrätt var tämligen tandlös innan 2011. Normprövningen om exempelvis en lag är förenlig med en grundlag sker efter att lagen trätt i kraft och endast i samband med att en fråga prövas i domstol där den aktuella lagen skall tillämpas. Det här kallas för konkret normprövning.
I exempelvis Tyskland, Frankrike och Österrike används istället s k abstrakt normprövning som kan ske utan att prövningen är kopplad till ett specifikt fall och där följden vid en sådan prövning kan bli att lagen ogiltigförklaras medan domstolarna vid konkret normprövning endast avstår från att tillämpa lagstiftningen. Sverige har alltså ingen författningsdomstol idag utan enbart en kontroll som sker genom att lagrådet kommer med konsultativt icke bindande yttrande innan antagande och domstolarna har sen en möjlighet till konkret normprövning när väl ett aktuellt mål tas upp i domstol. Det senare innebär bl a att dom lägre instanserna kan komma fram till olika bedömningar och göra förutsägbarheten för den enskilde problematisk. Det kan även dröja innan frågan slutligen avgörs av högsta instans. Något som nyligen inträffade både i straffskärpning vid grovt vapenbrott och med den s k gymnasielagen där de högre instaserna slutligen fastslog att lagstiftningen skulle tillämpas.

Löpande läggs det dock motioner av riksdagsledamöter från samtliga riksdagspartier med undantag för vänstern och socialdemokraterna om just behovet av att stärka maktdelningen och utreda möjligheterna att införa en författningsdomstol innebärande att en särskild domstol får möjlighet att tillämpa abstrakt normprövning.
Striden står något förenklad mellan tanken om folksuveränitet. Att folket genom riksdagen får göra vad de vill. Och tanken om att juridiska spelregler utgör spelregler som alla, även folkets främsta företrädare dvs riksdagen, skall hålla sig till.
Utan någon som helst normprövning med en ren folksuveränitetsprincip skulle som sagt en majoritet av riksdagen om ingripande åtgärder mot en minoritet av befolkningen. Vilket skulle vara helt legitimt mot bakgrund av folksuveränitetsprincipen.
Som argument mot utökad maktdelning, exempelvis införandet av en författningsdomstol, brukar vänstern ange att domstolar inte får fatta politiska beslut. Det är ett fundamentalt missförstånd när man diskuterar ökad maktdelning mot folksuveränitetsprincipen att frågan rör en kamp mellan domstolar å ena sidan och regering och riksdagsmakten och därmed indirekt demokrati och folkstyre å andra sidan. Jag skall förklara:

Bohman: “Lyssna nu herr Palme”
Madeleine: “Lyssna nu ni också”

Det är domstolarnas uppgift att tillämpa och upprätthålla de normer som de demokratiska instutitionerna har skapat, exempelvis regeringsformerns bestämmelser. Domstolarnas kontroll genom maktdelning bygger på att domstolarna kontrollerar att tillfälliga opinioner inte kan sätta sig över grundläggande normer i samhället.

författningsdomstol