Normprövning

Konkret normprövning vs abstrakt normprövning

Transkribering av youtubeklippet:

Normprövning innebär att domstolar och myndigheter har en skyldighet i ett enskilt fall låta bli att tillämpa en lag om den här lagen anses vara tillkommen i grundlagstridig ordning.
Eller strida mot högre rätt. Exempelvis grundlagen som är vår mest fundamentala lagstiftning. Fram till 2011 fanns det även ett krav på uppenbarhet inbyggt i domstolarnas normprövning. Som innebar att en lag skulle stå i uppenbar strid med exempelvis en grundlag så att en domstol inte skulle tillämpa lagen. Inom juridiken är det i princip aldrig något uppenbart. Vilket innebar att domstolarnas normprövningsrätt var tämligen tandlös innan 2011. Normprövningen om exempelvis en lag är förenlig med en grundlag sker efter att lagen trätt i kraft och endast i samband med att en fråga prövas i domstol där den aktuella lagen skall tillämpas. Det här kallas för konkret normprövning. I exempelvis Tyskland, Frankrike och Österrike används istället s k abstrakt normprövning som kan ske utan att prövningen är kopplad till ett specifikt fall och där följden vid en sådan prövning kan bli att lagen ogiltigförklaras medan domstolarna vid konkret normprövning endast avstår från att tillämpa lagstiftningen. Sverige har alltså ingen författningsdomstol idag utan enbart en kontroll som sker genom att lagrådet kommer med konsultativt icke bindande yttrande innan antagande och domstolarna har sen en möjlighet till konkret normprövning när väl ett aktuellt mål tas upp i domstol. Det senare innebär bl a att dom lägre instanserna kan komma fram till olika bedömningar och göra förutsägbarheten för den enskilde problematisk. Det kan även dröja innan frågan slutligen avgörs av högsta instans. Något som nyligen inträffade både i straffskärpning vid grovt vapenbrott och med den s k gymnasielagen där de högre instaserna slutligen fastslog att lagstiftningen skulle tillämpas.

Löpande läggs det dock motioner av riksdagsledamöter från samtliga riksdagspartier med undantag för vänstern och socialdemokraterna om just behovet av att stärka maktdelningen och utreda möjligheterna att införa en författningsdomstol innebärande att en särskild domstol får möjlighet att tillämpa abstrakt normprövning.
Striden står något förenklad mellan tanken om folksuveränitet. Att folket genom riksdagen får göra vad de vill. Och tanken om att juridiska spelregler utgör spelregler som alla, även folkets främsta företrädare dvs riksdagen, skall hålla sig till.
Utan någon som helst normprövning med en ren folksuveränitetsprincip skulle som sagt en majoritet av riksdagen om ingripande åtgärder mot en minoritet av befolkningen. Vilket skulle vara helt legitimt mot bakgrund av folksuveränitetsprincipen.
Som argument mot utökad maktdelning, exempelvis införandet av en författningsdomstol, brukar vänstern ange att domstolar inte får fatta politiska beslut. Det är ett fundamentalt missförstånd när man diskuterar ökad maktdelning mot folksuveränitetsprincipen att frågan rör en kamp mellan domstolar å ena sidan och regering och riksdagsmakten och därmed indirekt demokrati och folkstyre å andra sidan. Jag skall förklara:

Bohman: “Lyssna nu herr Palme”
Madeleine: “Lyssna nu ni också”

Det är domstolarnas uppgift att tillämpa och upprätthålla de normer som de demokratiska instutitionerna har skapat, exempelvis regeringsformerns bestämmelser. Domstolarnas kontroll genom maktdelning bygger på att domstolarna kontrollerar att tillfälliga opinioner inte kan sätta sig över grundläggande normer i samhället.